Ett halvår senare ägnas minst en tanke om dagen till det som hände, det jag valde att göra. Något som (kanske konstigt nog) växer mer för varje dag, är längtan efter att få ett barn. Jag vet inte varför, men efter allt som hänt så är det vad jag vill -att få en riktig liten söt bebbe!

En del tycker säkert jag borde bli skrämd av allt man hör och ser från unga mammor, hur jobbigt dom har de, hur svårt det är osv. Men det ger mig bara mer och mer motivation för jag vet att jag skulle bli en jättebra mamma! Den som inte haft valet mellan ett barn och abort kan inte ens föreställa sig hur det faktiskt känns.

Jag själv tillhörde dem som tyckte att unga mammor hade för brottom och att det var dåligt att dom behöll barnen. Men så fort jag hamnade i den positionen förstod jag precis hur dom kände sig, och att dom gjorde helt rätt i att behålla barnet om det var de dom ville. Snacka om att jag lärde mig något av de -döm inte andra innan du själv suttit på deras plats! Tänk på de innan ni snackar skit om folk.

Vad vill jag ha sagt? Det är jag inte riktigt säker på. Men än idag ångrar jag verkligen mitt beslut, och jag hoppas andra som vart/är i samma sits som jag var, verkligen tänker igenom beslutet -för tro mig, det är ett tufft beslut! Skulle jag bli gravid idag, hade jag inte tvekat för allt i världen, spelar inte ens någon roll vad folk tycker å tänker, det är mig det handlar om.