Positivt

Rummet är svart. Allt som hörs är hans andetag vid sidan om mig. Jag vet inte om han sover eller inte, jag kan inte somna i alla fall mina tankar är för många. Plötsligt känner jag hur han rör sig, lutar sig långsamt över mig och säger:


 ”OM du är gravid, kommer jag älska dig och honom/henne. OM du är gravid och du vill göra abort, stöttar jag dig. OM du är gravid och vill adoptera bort barnet finns jag här för dig. Jag kommer inte sluta älska dig beroende på vilket val du väljer, bara det känns rätt för dig. Men just nu vet vi inte OM du är gravid, så ta det lugnt och försök sov, vi löser det imorgon


Han kysser min panna, letar sig längre ner för att kyssa min näsa och till sist läpparna. Några tårar börjar rinna längst mina kinder, men det är för mörkt för att han ska kunna se dem som tur är. Innerst inne är jag är så glad att han sa det, det känns bra att veta, att jag i alla fall har någon som stöttar mig.


Den natten drömde jag enbart om att jag gjorde massa graviditetstest. Alla visade negativt, men konstigt nog var jag lite besviken över det. Jag hoppades på något sätt att det skulle vara positivt, enbart för att få det bekräftat att jag kan få barn.. Men det var som sagt, bara en dröm.


När jag vaknar är jag jätterädd, det är nu jag ska göra det. Jag ligger kvar i sängen och tvekar, han säger åt mig att gå och göra det. Händerna skakar, tankarna åker fram och tillbaka genom huvudet allt verkar plötsligt så ostabilt. Alla dagar jag undrat, väntat skulle nu bara på några minuter visa sig. När jag är klar går jag tillbaka med graviditetstestet. På displayen visas ett timglas, svaret laddar.. Det kan ta upp till 3 minuter, men bara efter ca 1 minut råkar jag kolla ner på det och ser då svaret.

”Gravid. 2-3”. Det innebär att jag är gravid, jag har ett barn i magen, mitt och
 min pojkväns egna barn. Jag reagerar inte så häftigt som jag trodde att jag skulle göra, utan lägger mig ned med huvudet på hans bröst. Mina känslor flödar genom kroppen, allt från glädje till tårar. Hur ska vi, två 17-åringar klara av ett barn? Jag har ingen aning om hur jag vill göra, men en sak vet jag:

Jag har ett stort beslut att fatta.


Kommentarer

Vad tycker du?

Namn:
Komma ihåg dig?

Har du e-post?(publiceras ej)

Din bloggaddress:

Skriv:

Trackback
RSS 2.0