Jag vet att jag inte ska, jag borde inte.. Men hur skulle jag kunna låta bli? Det är väll klart jag undrar, hur andra i min situation har hanterat det. Men det gör inte lättare. Jag har läst dem allra hemskaste aborterna, hur dem ångrar att dom gjorde de..att dom inte gjorde de. Alla tycker olika, men trots allas berättelser så känns det fortfarande som att ingen är likt min egen.



Hur ska jag, kunna sitta där med två tabletter i min hand och veta, att det är de två tabletterna som ska döda barnet. "hej tabletter, ni ska få döda mitt barn så jag kan få leva ut min ungdom" vem fan bryr sig om den i detta läge? Helt ärligt skiter jag i den, det här är för jobbigt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har alla emot mig till och med min rädsla. Jag VET att det inte är rätt att behålla barnet, jag vet de. Men jag är så fruktansvärt rädd och kritisk till allt det här, om bara någon kunde försöka förstå mig, det är allt jag begär.